Matilda

Borde nog egentligen sova nu men har ju ändå bara en lektion kl 12.25 imorgon så då kan jag faktiskt vara uppe ett tag till.


Har inte rökt nåt på hela dagen idag och det beror inte på att jag är duktig o har lagt ner skiten. Nej det beror helt enkelt på att jag haft så förbannat jävla ont i min fot så har inte kunnat ta mig ner för trappan och ut till den lilla rökrutan. Varför, varför finns det ingen balkong här?? Har haft seriösa planer på att röka en cigg under fläkten i köket men jag hade inte samvete till det även om dom nog aldrig hade fått reda på det.


Nu undrar ni säkert WHAT vad är de för fel på min fot??????? Eller mest troligt så gör ni inte det men jag tänker berätta det ändå för det här är faktiskt min blogg = jag skriver om vad jag vill!

Detta är alltså storyn om hur vi gömde oss för polisen, klättrade upp på massa olika tak, lekte svampbobfyrkant & supermario och till slut åkte ambulans till akuten.

Händelseförloppet utspelade sig natten mellan söndag & måndag. Vid 12-tiden på natten så får jag & rosakaffekopp för oss att vi ska klättra upp på taket till huset där jag bor och dricka en kopp kaffe där uppe. Vi tog oss dock bara till det lite lägre taket som man kommer till om man klättrar ut genom badrumsfönstret eftersom det "riktiga" taket var alldeles för brant & halt för att vi skulle våga sitta där. Hursomhelst, när vi sitter på det lilla taket så ser vi att taket på huset bredvid ser riktigt mysigt ut! Så vi bestämmer oss för att gå dit istället. Sagt & gjort, vi tar med oss varsin stor sittkudde men lämnar kaffet hemma och börjar vandra mot det andra taket. Att ta sig upp dit var löjligt enkelt, dom hade ju en trappa ända upp och sen behövde man bara klättra över ett litet staket så kunde man sitta o dingla med benen över storgatan i centrala piteå.

Nu tänker ni säkert - HAHA den jävla klanten föll ner från taket!!!
Men nej det var inte så det gick till, är en lång story men jag kommer till det.

Ja vars var jag nånstans? Ja juste vi satt på ett tak o tittade ut över gågatan i stan. Vi blev dock uttråkade rätt snabbt och bestämde oss för att hitta ett annat, roligare tak att klättra upp på. Ja till storyn hör väl att det var sista natten av påsklovet, skolan skulle börja om bara några timmar och vi var sjukt uttråkade och ville väl krydda till lovet lite grann i sista minuten.
Ja så vi tog våra oversizade kuddar under armen och vandrade ut på stan i piteå som mitt i natten var gode dött.
Vi hittade efter lite letande ett tak som vi verkligen ville upp på. Problemet var dock att stegen upp var placerad precis vid ett fönster där det bodde folk så vi var tvungen hitta en annan väg upp. Så då skulle vi istället upp på ett högt staket, därifrån upp på ett mindre tak och slutligen därifrån klättra upp på det riktiga taket. När vi som bäst håller på att försöka ta oss upp så kommer dock POLISEN körandes och eftersom det tydligen är olagligt att vara på tak så hoppade vi ner fort som attan och gömde oss. Vi hade tur och dom hittade oss inte. Efter den adrenalinkicken så var man lite skakis i benen men vi kände oss inte riktig redo att gå hem o sova riktigt än så vi beslutade oss för att leta upp ett nytt tak nånstans där inte popo brukar/kan köra omkring. Vi hittade ett, dock så var det bara rosakaffekopp som vågade hela vägen upp, jag fick svindel och fegade ur, tyckte vi kunde leta upp ett tak som inte lutade så jäkla mycket istället. Vi börjar vandra gågatan ner och då ser vi farbror blå komma körandes långt borta och så fort dom får syn på oss så svänger dom såklart av och kommer körandes mot oss. Vi ser nog lite skumma ut där vi vandrar runt med varsin enorm kudde under armen mitt i natten en vanlig söndag/måndag. Plus att jag blev nojjig och började gå fort o svängde av när dom närmade sig. Dom stoppade oss dock inte utan krypkörde bara förbi och glodde ögonen ur sig...
Nåväl vi skakade av oss dom och efter lite letande så hittade vi det perfekta taket! Var läskigt o lite halvsvårt (=farligt) att ta sig upp & ner men väl där uppe var det amazing! Var ett 4-våningshus så utsikten var riktigt nice! Men det var höööögt upp och jag trodde nog inte själv att jag skulle våga klättra upp men det gjorde jag! Försökte att inte titta ner så mycket bara.
Vi satt däruppe ett ganska bra tag och efter att vi klättrat ner så var rosakaffekopp hungrig och jag toanödig så vi bestämde oss för att gå till 7eleven där jag lånade toan medan rosakaffekopp köpte mat. När jag kommer ut därifrån så vem står i kassakön om inte polisen. Dom glodde lite på oss men vi gick bara ut därifrån. Rosakaffekopp ville nu hitta ett ställe där hon kunde sitta ner & äta så vi gick till busstationen. Men eftersom hon hade händerna fulla med mat så lade hon upp kudden på huvudet - en mindre sak att bära! Och eftersom jag frös om händerna och ville kunna ha dom i fickorna så gjorde jag samma sak (eller också så var det bara för att jag tyckte det såg kul ut).

Vi tyckte själva att vi var hysteriskt roliga och att vi såg ut som svampbobfyrkant. Och det var efter att vi suttit på busstationen och ätit som vi började leka svampbobfyrkant. Vi tyckte att det skulle vara kul om polisen såg oss när vi lekte det så vi irrade runt på stan ett tag, lekte med avspärrningar som vi hoppade över (den som kunde hoppa över utan att kudden föll av vann!) osv.

När vi båda hade klarat att hoppa utan att kudden ramlade av så övergick vi till att kombinera leken svampbobfyrkant med supermario. Den går alltså till så att man som svampbobfyrkant (alltså med en stor kudde på skallen) ska ta sig igenom en supermario bana som med lite fantasi låg på gågatan. Rosakaffekopp nynnade supermario melodin och jag var precis på väg att hoppa ner från en träbänk när kudden höll på att ramla av och jag var tvungen att vinkla huvudet för att det inte skulle hända för då förlorar man ju ett liv och måste börja om. Ja hursomhelst när jag gjorde detta så hamnade kudden framför ögonen så jag inte såg nånting när jag hoppade ner så jag landade snett och det hördes ett KNAAK från min fot och sen låg jag där på marken. Till och med rosakaffekopp som stod o nynnade supermario två meter bort hörde när det knakade.

Helvete nu är fotjäveln bruten tänkte jag där jag låg och inte tog mig upp. Fan fan fan jag som precis börjat träna till vårruset!

Rosakaffekopp ville ringa till 112 direkt men jag ville ligga kvar ett tag o se om det inte skulle gå över snart. Jag ville ju fortsätta leka! Det gick dock inte över insåg jag efter att rosakaffekopp hjälpt mig upp i sittande ställning, lutad mot bänken. "Men om jag sitter här ett tag så går det säkert över så pass mycket att jag kan skutta hem till sängen". Jag ville inte åka in till akuten för nu när jag blivit gammal kärring så måste man ju betala för sånt!
Jag ändrade mig dock ganska fort när jag insåg att jag skulle få åka ambulans in för det har jag aldrig gjort tidigare i mitt liv! En till sak att stryka från "att-göra-innan-du-dör-listan".
"Det blir ju en bra story att berätta imorgon!" Resonerade jag & rosakaffekopp.
Och dessutom insåg jag faktum - jag tar mig inte hem. Jag tar mig ju för fan inte upp så jag kan stå ens.

"Larmcentralen, vad är det som har hänt?" Så svarar dom när man ringer 112.

Dom skulle skicka en ambulans direkt. Det tog en kvart innan den kom vilket kändes som väldigt lång tid när man sitter på den kalla asfalten.

De hade tydligen haft lite svårt att ta sig fram eftersom att vi tidigare under nattten ju roat oss med att leka med avspärrningarna och spärrat av hela gågatan.
Ambulanspersonalen undrade vad vi gjorde ute med två stora kuddar klockan halv 4 en måndagmorgon.
"Går inte ni i skola eller jobbar?"
"JA men ibland måste man få ha lite kul också!" Det sa vi inte.

Väl på akuten fick vi vänta i två timmar på att läkaren skulle komma och säga "Jag tror inte att den är bruten men vi röntgar för säkerhets skull. Röntgenpersonalen börjar inte förrän halv 8 så ni får vänta här till dess."
Jahapp mera väntan. Dom var iaf snälla nog att rulla in en extrasäng till rosakaffekopp i mitt rum och hon fick dessutom både kaffe & varm choklad men jag fick varken äta eller dricka nåt "Ifall du måste opereras"
Say what?! Jag hade då inte tänkt opereras!
Det behövde jag inte för när läkaren (inte samma som tidigare) kom efter att jag varit på röntgen sa han att inget var brutet. Puh! Han skulle skriva ut några piller mot min OTROLIGA smärta som dessutom skulle vara antiinflammatoriska, brufen tror jag det var. Jag tyckte väldigt mycket om min läkare då som både var ung & SNYGG och som dessutom skrev ut painkillers åt mig.
Sen kom en sköterska in och lindade foten på mig och frågade om jag behövde kryckor. Ehm ja antagligen jag kan ju inte ens sätta ner foten på golvet utan att svimma, än mindre stödja på den.
200 jävla spänn kostade dom! Dom skulle skicka en räkning. Jag längtar inte.
Ja sen tog det mig iaf ett väldigt bra tag att skutta från akuten till sjukhusets huvudingång där apoteket låg. Var helt sjöblöt i svett när jag var framme.
När jag ska hämta ut min medicin så frågar apotekstanten om jag ätit den förut och upplyser mig om att den inte är så bra för magen. Vad i hela helvete tänker jag då lär jag ju spy upp den direkt med min superkänsliga jävla katarrmage.
När jag upplyser henne om det och frågar om numret till akuten så jag kan ringa o prata med min läkare och be han skriva ut nåt annat istället så går hon iväg och ringer han istället.

Jag hör inte vad hon säger i telefonen eftersom hon går iväg men när kärringjäveln kommer tillbaka så har hon iaf övertalat läkaren att jag ska knapra alvedon mot värken! Alvedon!! Då kan jag ju lika gärna käka sockerpiller.
Jag säger till hon att jag vill prata med han själv (hon vet ju faktiskt ingenting om mig!) så tycker hon att det är onödigt. "Jag har ju redan pratat med han nu". Hon var inte det minsta hjälpsam den jävla kärringen!
Man bråkar fan inte med mig när jag varken ätit, sovit eller rökt på hur många jävla timmar som helst så jag ger henne en mördarblick, går ut och tänder en cigg och ringer själv till akuten och ber att få tala med Björn Maude som läkaren hette.

Men när man har en känslig mage som jag och inte kan äta tramadol så finns det tydligen inte så mycket att göra för dom har slutat med dexofen sa han och nästa steg skulle då bli att skriva ut morfin och det skulle jag säkert också må dåligt av trodde han. Sen så var det nog också så att han inte ville skriva ut morfin för en liten stukning i foten...

Nu var gråten inte långt borta, hade så helvetes jävla ont i foten så ville bara skrika "Men skriv ut morfin åt mig för helvete det gör oooooont!! Ser jag ut som en jävla knarkare som vill ha medicin bara för att eller?! Nää juste!" åt han. Men det gjorde jag såklart inte. Det var ju faktiskt inte hans fel att jag inte kunde äta några andra tabletter än dexofen som dom inte skriver ut längre. Och dessutom så var han ju snygg.

Efter 7 timmar på akuten så kunde vi äntligen ta bussen till skolan. Det tog mig för övrigt 40min att gå från busshållplatsen till skolan. Något som normalt går på max 5min.



Shit vilket långt inlägg det blev nu igen! Är ganska bra på att skriva långa utförliga blogginlägg.






Undrar om det är ens en enda människa som kommer orka läsa hela?