Ooh come on baby turn the lights off
Oooooh 'cause it's getting late.
something exciting
Som jag ju faktiskt glömt att berätta för er. Men nu så här i efterhand känner jag att jag kan göra det.
Jag sökte ett jobb i höstas. Som hästskötare. På stall goertz utanför Norrköping. Där bloggaren Tyra Sjöstedt hade sina hästar. Trodde inte att jag hade nån chans att få det så jag sökte mest på skoj och sen hörde dom av sig och ville att jag skulle komma ner och provjobba några dagar. Igen - jag visste att jag inte skulle få det men det här var ändå en chans jag inte kunde missa. Att i alla fall få prova på det där livet under några dagar. Och det var det Bästa jag gjort! Hårt arbete men oj vad roligt! Trivdes som fisken i vattnet och somnade totalt slutkörd men med ett leende på läpparna varje kväll.
Jag var sjukt nervös och kände mig så mycket sämre och okunnigare än den andra som jobbade där men jag fick sköta om och rida superfina unghästar så det var lätt värt det!
Känslan sista dagen när jag fick höra att om jag ville börja jobba där så var jag jättevälkommen var obeskrivlig. Jag kanske inte är totalt oduglig på allting ändå. Någonting måste jag ju ha gjort rätt.
Sa att jag skulle åka hem och fundera. Men tyvärr så kom utredningen igång på psykiatrin i samma veva. Vilket jag stått i kö för i två år så då kunde jag ju inte börja flytta förrän den var klar.
Så det blev aldrig nåt av med det även om jag var sugen. Och det var kanske lika bra. Vet inte om jag är redo för att börja jobba ännu.
Men det var en jäkligt rolig erfarenhet och jag kommer aldrig ångra att jag åkte dit!
.
Var tusan tog orken vägen?
Var så jäääävla trött så insåg att det inte finns en chans i helvetet att jag skulle orka laga mat idag så jag slängde in en matlåta i micron och gick och satte mig i soffan. Efter ett par minuter senare pep den och sa att den var färdig. Jag orkade inte ens gå och hämta den förrän en halvtimme senare. Och då var den ju kall igen. Så slog igång micron igen och skulle ta fram osten och ställa på vardagsrumsbordet och ställa ut pepsin på balkongen så den blev kall. Istället ställer jag pepsin på bordet och osten på balkongen.
Och nu har micron pipit ännu en gång. Hur faan ska jag orka gå och hämta matlådan? Det är inte min dag idag! Orkar knappt andas idag. Allt är en ansträngning.
Ups and downs
Det är väldigt mycket upp och ner just nu kan man säga. Men ändå rätt bra :) om man jämför med hur det har sett ut förut i alla fall.
Bästa nyårslöftet jag någonsin läst!
"Kära 2014.
Jag lovar att:
Ställa mig upp och säga ifrån.
Fråga när jag inte förstår.
Ge folk fler high-fives.
Försöka sätta mig in lite bättre i olika krig som det skrivs om.
Starta konversationer med okända människor.
Läsa en bok i månaden.
Förklara lugnt när någon inte vill lyssna.
Tipsa, prata om och lyfta vettiga kvinnor/tjejer/tanter/flickor/brudar.
Klappa så många hundar som möjligt.
Äta tre nya saker jag aldrig ätit tidigare.
Lära känna minst en ny person.
Äta mer spaghetti.
Och fettucini.
Och linguini.
Le mot gamla människor med knotig rygg på gatan.
Vattna min basilikaplanta varje dag så den inte krullar ihop sig.
Ta tunnelbanan någonstans jag aldrig varit.
Bara umgås med snälla personer.
Säga tack & hej till de som mest gör mig ledsen.
Inte ligga med någon jag inte vill ligga med.
Sluta oroa mig över vad andra tycker.
Titta efter.
Inte bli arg över att disken inte är diskad.
Inte bli arg över småsaker i överlag.
Säga tack så mycket i mataffären.
Stanna upp och reflektera varför jag tycker synd om mig själv när jag tycker synd om mig själv.
Umgås med mamma ännu mer.
Klappa fler djur i överlag, inte bara hundar.
Inte bli arg i politiska diskussioner utan istället försöka förstå.
Alltid säga tack och aldrig nej så är det ju inte när någon ger en komplimang.
Vara utomhus jämt när det blir fint väder igen.
Hångla massor.
Fika med mormor och fråga hur det var när hon var ung.
Inte klaga så mycket på vädret.
Vara uppmärksam på mina vänner.
Ta ut min artonåriga lillebror på vin och fråga om henne han är kär i.
Kramas längre, minst tre två-tre sekunder, när man hälsar på någon.
Inte jämföra mig så förbannat mycket med andra.
Ge fler komplimanger.
Äta mindre kött.
Sträcka på ryggen.
Se fler filmklassiker.
Ifrågasätta.
Sluta vara rädd.
Våga tro att jag kan göra allt i hela himla världen om jag verkligen vill."
Jag lovar att:
Ställa mig upp och säga ifrån.
Fråga när jag inte förstår.
Ge folk fler high-fives.
Försöka sätta mig in lite bättre i olika krig som det skrivs om.
Starta konversationer med okända människor.
Läsa en bok i månaden.
Förklara lugnt när någon inte vill lyssna.
Tipsa, prata om och lyfta vettiga kvinnor/tjejer/tanter/flickor/brudar.
Klappa så många hundar som möjligt.
Äta tre nya saker jag aldrig ätit tidigare.
Lära känna minst en ny person.
Äta mer spaghetti.
Och fettucini.
Och linguini.
Le mot gamla människor med knotig rygg på gatan.
Vattna min basilikaplanta varje dag så den inte krullar ihop sig.
Ta tunnelbanan någonstans jag aldrig varit.
Bara umgås med snälla personer.
Säga tack & hej till de som mest gör mig ledsen.
Inte ligga med någon jag inte vill ligga med.
Sluta oroa mig över vad andra tycker.
Titta efter.
Inte bli arg över att disken inte är diskad.
Inte bli arg över småsaker i överlag.
Säga tack så mycket i mataffären.
Stanna upp och reflektera varför jag tycker synd om mig själv när jag tycker synd om mig själv.
Umgås med mamma ännu mer.
Klappa fler djur i överlag, inte bara hundar.
Inte bli arg i politiska diskussioner utan istället försöka förstå.
Alltid säga tack och aldrig nej så är det ju inte när någon ger en komplimang.
Vara utomhus jämt när det blir fint väder igen.
Hångla massor.
Fika med mormor och fråga hur det var när hon var ung.
Inte klaga så mycket på vädret.
Vara uppmärksam på mina vänner.
Ta ut min artonåriga lillebror på vin och fråga om henne han är kär i.
Kramas längre, minst tre två-tre sekunder, när man hälsar på någon.
Inte jämföra mig så förbannat mycket med andra.
Ge fler komplimanger.
Äta mindre kött.
Sträcka på ryggen.
Se fler filmklassiker.
Ifrågasätta.
Sluta vara rädd.
Våga tro att jag kan göra allt i hela himla världen om jag verkligen vill."
Skrivet av Sandra Beijer. HAKA PÅ DET DU OCKSÅ FÖR TUSAN!
