Matilda

Som jag ju faktiskt glömt att berätta för er. Men nu så här i efterhand känner jag att jag kan göra det.

Jag sökte ett jobb i höstas. Som hästskötare. På stall goertz utanför Norrköping. Där bloggaren Tyra Sjöstedt hade sina hästar. Trodde inte att jag hade nån chans att få det så jag sökte mest på skoj och sen hörde dom av sig och ville att jag skulle komma ner och provjobba några dagar. Igen - jag visste att jag inte skulle få det men det här var ändå en chans jag inte kunde missa. Att i alla fall få prova på det där livet under några dagar. Och det var det Bästa jag gjort! Hårt arbete men oj vad roligt! Trivdes som fisken i vattnet och somnade totalt slutkörd men med ett leende på läpparna varje kväll.

Jag var sjukt nervös och kände mig så mycket sämre och okunnigare än den andra som jobbade där men jag fick sköta om och rida superfina unghästar så det var lätt värt det!

 

Känslan sista dagen när jag fick höra att om jag ville börja jobba där så var jag jättevälkommen var obeskrivlig. Jag kanske inte är totalt oduglig på allting ändå. Någonting måste jag ju ha gjort rätt.

Sa att jag skulle åka hem och fundera. Men tyvärr så kom utredningen igång på psykiatrin i samma veva. Vilket jag stått i kö för i två år så då kunde jag ju inte börja flytta förrän den var klar.

 

Så det blev aldrig nåt av med det även om jag var sugen. Och det var kanske lika bra. Vet inte om jag är redo för att börja jobba ännu.