...och ner som en pannkaka

Precis när man trodde att allt började ordna upp sig så kommer det ny skit som trycker ner en igen. Räcker det inte snart? Hur mycket ska man egentligen tåla?
.
Jag har gjort så jävla mycket. Fått ordning på så mycket, gjort så mycket för att förbättra för mig själv och göra nåt åt min situation. Och jag tycker att jag har lyckats med en stor del! Jag är på god väg att bli sådär duktig. Hälsosam. Nyttig. Bra. Ja tamigfan renlevnadsmänniska typ! Och sen får man höra att folk går omkring och säger raka motsatsen om mig. Till andra. Till mina nära & kära. Men inte ett jävla knyst kan man säga direkt till mig. Varför inte? För att man egentligen vet att det inte är sant?
Sen att personerna själva som sprider rykterna är dom som i själva verket är trasiga och befinner sig på botten är ju bara skrattretande. Får det er att känna er bättre själva om ni klankar ner på någon annan?
.
Sen att folk faktiskt tror på allt. Jag vet inte ens vad jag ska säga om det. Saknar ord. Är ni helt jävla pantade eller tror ni att jag är det?
.
.
Och alla denna jävla röra bara på grund av vilka man umgås med. Men jag tänker inte sluta med det. Jag tänker inte sluta umgås med fina personer bara för att vissa tragiska människor börjar sprida falska rykten. Jag vet själv vad jag gör och vad som är bra för mig. Jag lever mitt liv för mig på mitt sätt och jag vet vad jag gör.
Ni som tror på vad andra säger har ju bara er själva att skylla. För uppenbarligen så klarar ni ju inte av att tänka själva, tänka ett steg längre. Om ni bara gjorde det så skulle ni kanske inse själv vad som är sant och vad som är elaka påhitt av människor som inte känner mig alls. Vad tror du? Kan du tänka själv?
.
.
.
Om det låter otroligt så är det förmodligen för att det är det också!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0