Zzzzöndag

Har haft en riktig slapparsöndag. Åkte till stallet och fixade det nödvändiga, sen handla, tanka bilen och åka hem och äta framför tv:n. Hunnit med att se två filmer. Varit cp-trött hela dagen. Ska nog sova på inte alltför länge!

.

For a long time it had seemed to me that life was about to begin - real life. 
But there was always some obstacle in the way, something to be gotten through first, some unfinished business, time still to be served, a debt to be paid. 
Then life would begin. 
At last it dawned on me that these obstacles were my life.

lycklig & livrädd

Så kan man väl sammanfatta det ganska bra. Livrädd för att lyckan ska ta slut alldeles för fort. Älskar alldeles för mycket, så mycket att det blir jobbigt.

josåatteh

Det är mycket som händer nu. Mer än så vill jag inte säga.

trapped

You are trapped in a cage
no one sees it, not even you
you don't know what it's made of
you don't even know where it came from
but you feel it, it's all around you
it is full of strenght
that it forbids you to move freely
it separates you from your wisdom
and it strangles your thoughts
you are robbed
but you don't know what was taken
you're in a place
but you don't know where you're heading
you don't even know how you got there
or who has brought you there
you know you've been through a lot
but your memories are distorted
it is seizing you little by little
you can't stay but you can't go
you are trapped but no one sees it
not even you...

Is what you're living for worth dying for?

 
 

Livet

Jag älskar mitt liv, jag älskar mitt liv, jag älskar mitt liv!! Om jag säger det nog många gånger så kanske det blir sant.
 
Nej men alltså. Jag har så enormt mycket att vara tacksam för, jag har ett helt underbart liv! Har ingenting att klaga på faktiskt. Allt runtomkring är fantastiskt. Men ändå känns det bara... blah. Det är jag som är problemet. I vanlig ordning. Varför kan jag inte bara njuta av livet som jag vill?

Ooh come on baby turn the lights off

Oooooh 'cause it's getting late.

something exciting

Som jag ju faktiskt glömt att berätta för er. Men nu så här i efterhand känner jag att jag kan göra det.
Jag sökte ett jobb i höstas. Som hästskötare. På stall goertz utanför Norrköping. Där bloggaren Tyra Sjöstedt hade sina hästar. Trodde inte att jag hade nån chans att få det så jag sökte mest på skoj och sen hörde dom av sig och ville att jag skulle komma ner och provjobba några dagar. Igen - jag visste att jag inte skulle få det men det här var ändå en chans jag inte kunde missa. Att i alla fall få prova på det där livet under några dagar. Och det var det Bästa jag gjort! Hårt arbete men oj vad roligt! Trivdes som fisken i vattnet och somnade totalt slutkörd men med ett leende på läpparna varje kväll.
Jag var sjukt nervös och kände mig så mycket sämre och okunnigare än den andra som jobbade där men jag fick sköta om och rida superfina unghästar så det var lätt värt det!
 
Känslan sista dagen när jag fick höra att om jag ville börja jobba där så var jag jättevälkommen var obeskrivlig. Jag kanske inte är totalt oduglig på allting ändå. Någonting måste jag ju ha gjort rätt.
Sa att jag skulle åka hem och fundera. Men tyvärr så kom utredningen igång på psykiatrin i samma veva. Vilket jag stått i kö för i två år så då kunde jag ju inte börja flytta förrän den var klar.
 
Så det blev aldrig nåt av med det även om jag var sugen. Och det var kanske lika bra. Vet inte om jag är redo för att börja jobba ännu.
 
Men det var en jäkligt rolig erfarenhet och jag kommer aldrig ångra att jag åkte dit!

.

Var tusan tog orken vägen?
 
Var så jäääävla trött så insåg att det inte finns en chans i helvetet att jag skulle orka laga mat idag så jag slängde in en matlåta i micron och gick och satte mig i soffan. Efter ett par minuter senare pep den och sa att den var färdig. Jag orkade inte ens gå och hämta den förrän en halvtimme senare. Och då var den ju kall igen. Så slog igång micron igen och skulle ta fram osten och ställa på vardagsrumsbordet och ställa ut pepsin på balkongen så den blev kall. Istället ställer jag pepsin på bordet och osten på balkongen.
Och nu har micron pipit ännu en gång. Hur faan ska jag orka gå och hämta matlådan? Det är inte min dag idag! Orkar knappt andas idag. Allt är en ansträngning.

Ups and downs

Det är väldigt mycket upp och ner just nu kan man säga. Men ändå rätt bra :) om man jämför med hur det har sett ut förut i alla fall.

Bästa nyårslöftet jag någonsin läst!

"Kära 2014. 
Jag lovar att:

Ställa mig upp och säga ifrån. 

Fråga när jag inte förstår.
 
Ge folk fler high-fives.
 
Försöka sätta mig in lite bättre i olika krig som det skrivs om. 

Starta konversationer med okända människor. 

Läsa en bok i månaden. 
Förklara lugnt när någon inte vill lyssna.
 
Tipsa, prata om och lyfta vettiga kvinnor/tjejer/tanter/flickor/brudar. 

Klappa så många hundar som möjligt.
 
Äta tre nya saker jag aldrig ätit tidigare.
 
Lära känna minst en ny person. 

Äta mer spaghetti. 
Och fettucini.
 
Och linguini.
 
Le mot gamla människor med knotig rygg på gatan.
 
Vattna min basilikaplanta varje dag så den inte krullar ihop sig.
 
Ta tunnelbanan någonstans jag aldrig varit. 
Bara umgås med snälla personer.
 
Säga tack & hej till de som mest gör mig ledsen. 
Inte ligga med någon jag inte vill ligga med.
 
Sluta oroa mig över vad andra tycker.
 
Titta efter. 

Inte bli arg över att disken inte är diskad.
 
Inte bli arg över småsaker i överlag. 
Säga tack så mycket i mataffären.
 
Stanna upp och reflektera varför jag tycker synd om mig själv när jag tycker synd om mig själv. 
Umgås med mamma ännu mer. 
Klappa fler djur i överlag, inte bara hundar. 

Inte bli arg i politiska diskussioner utan istället försöka förstå.
 
Alltid säga tack och aldrig nej så är det ju inte när någon ger en komplimang.
 
Vara utomhus jämt när det blir fint väder igen.
 
Hångla massor. 

Fika med mormor och fråga hur det var när hon var ung.
 
Inte klaga så mycket på vädret.
 
Vara uppmärksam på mina vänner. 
Ta ut min artonåriga lillebror på vin och fråga om henne han är kär i.
 
Kramas längre, minst tre två-tre sekunder, när man hälsar på någon. 
Inte jämföra mig så förbannat mycket med andra. 

Ge fler komplimanger. 

Äta mindre kött.
 
Sträcka på ryggen.
 
Se fler filmklassiker. 
Ifrågasätta.
 
Sluta vara rädd. 

Våga tro att jag kan göra allt i hela himla världen om jag verkligen vill."
 
Skrivet av Sandra Beijer. HAKA PÅ DET DU OCKSÅ FÖR TUSAN!

skallebaaaaaank!

Så himla trevligt. Jag fick slut cigg i torsdags och har inte kunnat köpa mer för jag har jävlat NOLL pengar kvar. Eller okej, nu ljög jag. Har faktiskt hela 8 riksdaler på kontot. Rik chey! Men till ett pkt camel activate räcker det ju inte... Det för övigt dom godaste ciggen som finns i hela världen!!
 
 
Och sådär ser dom ut ja. Men ni måste välja dom mörkblåa, dom vita är inte alls lika goda. OMG JAG STÅR HÄR OCH UPPMUNTRAR TILL RÖKNING!!! Så jävla bad-ass av mig.
 
Så ja i alla fall, jag undrar om det är pga nikotinbristen jag har huvudvärk? Jag har dock inte varit helt totalt rökfri sen i torsdags ifall någon nu trodde det. I fredags rökte jag en fimp jag hade hemma (oh how nasty haha) och igår snålade jag till mig ett par cigg av isafisa när vi var där och sångtränade. FÖR JO! HAHAHAH... Aaaah det hade jag nästan glömt - vi ska sjunga på en begravning den 22 november. Det kommer bli hur pinsamt som helst.
För liksom det är en sak att man sjunger bajsdåligt i kyrkan på sin mammas bröllop - då är det ändå lite gulligt att vi försökte liksom. Ungarna ville göra nåt fint och så blev det lite fult. Lite humoristiskt till och med.
Men alltså nu snackar vi begravning här. Begravningar har inget utrymme för humor. Dessutom är det inte våran mamma det handlar om längre heller. Utan Gunnel som "hade hört" att vi sjöng så fint på bröllopet i somras och undrade om vi inte kunde sjunga på Görgens begravning också. Hon har alltså inte ens hört oss själv. Och ja, jag vet inte av vem det var hon hade hört att vi sjöng "fint" men personen i fråga måste uppenbarligen tänka på att förmedla lite tydligare när det handlar om sarkasm/ironi. Och visst - vi hade såklart kunnat säga nej. Men ärligt, vem säger nej till en sån grej när man blir tillfrågad? Då sätter man sig istället och åker 200 mil för att göra bort sig kraftigt.
 
 
Vad har ni haft för er på senaste då?

hungrig chey

Utsättningssymtomen från voxran är ju mindre jävla roliga alltså. Känns som att jag skulle kunna äta tio familjepizzor och sen fortfarande vara sugen på nåt! Trött som ett as och huvudvärk har jag också.
 
MEN jag har nånting spännande som jag skulle vilja berätta för er men det är lite av en hemlis än så länge... Men jag kan säga så mycket som att nästa vecka åker jag iväg på hemligt uppdrag på andra sidan landet typ! Är helt sjukt nervös men det ska nog gå bra, i värsta fall går det åt helvete och det känns faktiskt helt ok om det skulle bli så också. Jag vet inte ens om det här är nåt jag vill men jag tar en chansning och så får jag fundera över det sen när jag kommit hem igen.
 
Mer än så tänker jag inte avslöja!
 
 
Pusshej!

My little pony

Förresten. Ville liksom bara på nåt sätt av nån anledning meddela er om att jag har en låt från my little pony på hjärnan. Den som Melodys band sjunger på den där talangjakten ni vet? "För våran sång tar aldrig sluuuut, aaaaldrig slut! Vi vinner lätt med vår musiiiiiiik, vår musiiik"
"Det svänger och det svänger"
 
Haha ja jag vet inte om nån vet vilken jag menar men det är ett sjukt bra avsnitt i alla fall!! My little pony tales ♥ ♥ 

RSS 2.0